Den frågan försökte ett antal forskare, fodertillverkare och veterinärer svara på i början på oktober 2007. Mellan den 4 och 5 oktober hölls nämligen det andra internationella symposiet om fågelnutrition på veterinärhögskolan i Hannover.

Som fågelveterinär spenderar man mycket tid på att diskutera och förklara olika aspekter av vad en fågel ska och inte ska äta. Dessutom ser man ofta fåglar med olika sjukdomar som helt eller delvis har sin grund i olika former av näringsbrist. För att få lite mer bakgrund och höra det senaste inom näringsforskningen på tamfåglar åkte jag därför till Hannover.

De flesta riktlinjer för hur man utfodrar tamfåglar har fåtts från den forskning som skett på höns och broilers. Väldigt lite forskning har hittills gjorts på övriga fåglar. Den enda fågel, förutom hönsfåglar, som man någorlunda vet näringsbehovet hos är nymfkakaduan. Nymfkakaduan är också den fågel som bäst har studerats i det vilda. I det vilda innehåller nymfkakaduans normala diet cirka 14% protein (äggviteämnen) men detta ökar troligen under häcksäsong. Experiment som har gjorts visar att vid en högre proteinhalt kommer äggläggningen snabbare igång och tiden mellan varje ägg går också snabbare. I experimentet såg man också en viss tendens till att honan lade färre ägg vid en lägre halt av protein. Det är dock inte bara halten av protein som är viktig utan hur proteinerna är uppbyggda. Byggstenarna i protein heter aminosyror och det finns en mängd olika sådana och de har lite olika effekt på kroppen. Ägg och äggfoder är ett foder som innehåller en högre halt av protein. Användningsområdet är framförallt innan och under häckning. Det finns egentligen inte några behov att använda fodret under andra tider. Om man väljer att ge ägg gavs dock tipset att ge hela ägget inklusive skalet eftersom det är också en källa till näring i form av framförallt kalk.

Lite diskussioner kring hygien och förekomst samt växt av bakterier och svamp i den mat vi ger våra fåglar fördes också. En undersökning som hade gjorts vad avsåg ”färsk mat” visade på hur snabbt en alltför hög halt utvecklades. Bland färsk frukt höll sig bakterierna borta relativt länge men däremot började det snabbt växa jästsvamp framförallt på vindruvorna. I undersökningen kokades även bönor och andra grönsaker men här var det mer bakterier som var problemet. Efter cirka åtta till tio timmar hade båda varianterna en alltför hög halt av antingen svamp eller bakterier. Rekommendationen här var att ta bort den färska maten efter tre till fyra timmar.

Hur fungerar då våra fåglars smaklökar?

Detta var ett ämne som också hade studerats. Vi människor anses ha minst fem olika smaker vi kan skilja mellan – sött, salt, bitter, surt och umami. Umami är ett ord som kommer från japanska och betyder köttig eller god och färsk smak. Fåglar och då framförallt papegojor anses i princip kunna känna igen alla fem smakerna men har svårt att skilja dem åt förutom den bittra smaken och i viss mån umami. Detta har troligen sitt ursprung i att en bitter smak i det vilda måste kunna särskiljas eftersom den ofta innebär något oätligt. Olika typer av smakundersökningar har gjorts på papegojfåglar för att se vad de föredrar framför annat. En studie som gjordes med aror visade att blågula (A.ararauna) och hyacintaror (A.hyacinthus) föredrog nästan uteslutande fröer/nötter som innehöll mycket fett men blåstrupig ara (A.glaucogularis) åt också en hel del fröer/nötter med hög halt av kolhydrater.

Det mesta som presenterades under de två dagarna berörde framförallt papegojfåglar men även en del annat togs upp. Ett mycket intressant föredrag handlade om flyttfåglars strategier för att lagra energi inför flytten mellan Europa och Afrika. De småfåglar som hade studerats ökade sin vikt från 16-18 gr upp till 37gr inför den långa flygturen över Sahara. Detta skedde genom att fåglarna ökade sitt dagliga ätande med upp till 40% och dessutom bättrade på sin förmåga att omvandla energi från maten. Signalerna som talade om för fåglarna att det var dags att bunkra upp inför färden verkade vara oberoende av väder och vind. Detta hade man sett genom att de fåglar som hölls i fångenskap utan tillgång till samma stimulering som de vilda fortsatte att ladda upp inför färden till eller från Afrika.

Även en del forskning kring utfodring av rovfåglar presenterades. Där talades mycket om de brister som kunde ses vid utfodring av dagsgamla kycklingar men även de risker det förde med sig att utfodra en rovfågel. Många sjukdomar, inte bara de som orsakades av parasiter och bakterier, utan även en hel del farliga virussjukdomar, kunde överföras via maten.

Till sist men inte minst kan inte nog framhållas de näringsbristsjukdomar som kan bli följden av att utfodra med alltför ensidig frödiet. Otaliga foton och mindre vetenskapliga undersökningar visade på de negativa konsekvenser som blir följden efter ett antal år med otillräckligt näringsintag. En undersökning som gjorts i Österrike på grå jako pekade på att en diet av solrosfrön gav förändringar i sammansättningen på den olja som producerads av gumpkörteln. Förekomsten av svampsporer i fjäderdräkten ansågs vara mycket hög och ledde också till en dålig fjäderdräkt och en högre frekvens av fjäderplockning enligt undersökningen. När kosten förändrades framförallt genom att pellets gavs som en baskost minskade antalet svampsporer i fjäderdräkten dramatiskt. En presentation som hölls av en brasiliansk veterinär visade också på mycket drastiska förändringar med mycket kraftigt förväxta näbbar, kraftiga åderförkalkningar av kranskärlen och stora kroppspulsådern samt skelettförändringar där fågeln inte längre kunde röra sig.