Jag fick kontakt med en nybliven ägare som var helt förtvivlad. Hennes lille papegojbebis bara skrek och hennes nerver låg nu utanpå kroppen. Hon hade i desperation tagit sig till ett forum på Internet för att få hjälp när uppfödaren inte "kunde" ge mer råd och stöd.
Jag frågade hur gammal den var och vad för råd hon fått kring mat och skötsel. Hon skulle mata den lille morgon och kväll med en välling hon fått med. Så långt är ju allt väl. Pellets blandat med frö hade hon också fått av uppfödaren men fågeln vägrade äta av detta själv, han bara skrek och skrek efter mer välling. Jag föreslog att jag skulle komma och hälsa på henne och fågeln dagen efter när jag ändå skulle åt hennes håll. Hon blev överlycklig! Jag tog en fågelvän med mig och mötte en fågelägare med tårar i ögonen och inne i hemmet hörde jag en lika ledsen fågelunge. Jag gick raka vägen fram till buren och tog ut den lille. Han sökte desperat efter mat, krävan var helt tom. Jag frågade ägaren när hon matat honom senast och fick svaret att det bara var en timme sedan. Jag tvivlade på detta eftersom krävan var så tom. Jodå, hon HADE faktiskt gjort det! Jaja, sa jag, då får vi göra om det då för han är hungrig. Ägaren tog fram gryta och välling och gjorde blandningen såsom uppfödaren sagt, vilket i mina ögon bara var i stort sett vattenblask. Jag sa åt henne att ta i mer pulver, den ska vara ett mellanting av välling och gröt. Ägaren torkade en tår och gjorde som jag sa.
Under tiden vägde jag den lille och kunde konstatera att den vägde cirka 15% mindre än den skulle för sin art och sin ålder. Den stackars lilla fågeln var så svulten att han åt så hela köket, han själv och även jag stänktes ner av maten. Men han fick äta tills krävan var full. Ägaren fick känna på den och sa bara "Oj, ska den vara såååå stor? Som en pingisboll!" Nu var vi ju så nersmetade med mat så jag tog fågeln till vasken i köket och tvättade av både honom och mig. Då blev ägaren orolig igen för uppfödaren hade sagt att man inte får bada fågeln när den är så liten. Nonsens! Det är värre att den har gammal mat, som surnar och torkar in, än att man tvättar av den, sa jag.
Handmatning av grå jakounge © Lars Mott
En mätt och nytvättad unge satt sedan på min axel medan vi pratade med ägaren. Mitt i all förtvivlan hade hon glömt att hon skulle hämta sin son på dagis. Jag beundrar hennes godtrohet mot oss, vi fick stanna i deras hem medan hon gick till dagis! Vännen och jag passade på att försöka luska ut hur vi skulle göra med den lille. Att bara mata två gånger om dagen när den är så svulten fungerar inte. Den måste ha mat oftare och komma i balans innan den kan vänjas av på rätt sätt. När ägaren kom tillbaka hade fågeln somnat på min axel och inget skrik hördes, ägaren var så nöjd. Första gången sen han kom till dem som han inte skrek!
Vi talade om för henne hur viktigt det är att ungen får mat och att den måste vara av rätt koncistens. Att ge den det där vattenblasket som uppfödaren rekommenderat är ungefär som att ge hennes son en flaska välling med två mått pulver istället för fyra mått. Även sonen hade tjutit och gråtit efter mer välling en kort stund efter i sin hunger. Denna liknelse förstod på både hon och maken. Återigen kom en svada om hur en uppfödare kunde ge så dåliga råd. Jag valde att inte gå in mer på det utan gå vidare i vad som behöver göras NU.
Vännen och jag lämnade en liten familj med en fågelunge som nöjt satt i sin leksaksgunga, flög runt och som lekte med sonen. Dagen efter fick jag meddelande om att ungen varit tyst sen han fått sin morgonmat och att de var så glada och tacksamma för att vi kommit och hjälpt dem. På kvällen fick jag meddelande om att fågeln lekt med hela familjen i två timmar innan den velat gå och vila. Ytterligare en dag senare kom informationen om att fågeln faktiskt ätit pellets själv. Ägaren var så stolt och så glad, det var så här hon tänkt sig sitt fågelägande! En nöjd och trivsam fågel.Idag äter ungen själv, leker med lillehusse som glatt kör runt fågeln på sina leksaksbilar och han har börjat vissla efter matte och husse.
En annan fågelvän fick hem sin unge alldeles för tidigt. Jag fick se stolta bilder på ungen och det högg i hjärtat på mig direkt. Den satt på burbotten med huvudet bak vingen och var så tydligt för liten. Även denna fågel vägde 10-15% mindre än den borde. Denna vän behövde jag inte besöka, han lyssnade på mina ord och med tidigare fågelvana löste även detta sig på bästa sätt.
