|
Skrivet av Emschen
|
Min familj var fågelvakt en gång när jag var liten. Vi passade grannens nymfkakadua när de var på semester. Kim och jag blev kompisar direkt och vi delade alltid min frukost. Tydligen älskade Kim fil med socker och kanel för han skulle alltid äta direkt från min tallrik. Efter den sommaren var jag ganska fascinerad av fåglar, särskilt papegojor. Men min inställning till fåglar förändrades drastiskt när min syster och svåger skaffade Nina. Nina var en mindre gultofskakadua med enorm förkärlek för att göra mig illa! Så fort Nina var ute dök hon mig, hackade mig i huvudet och bet mig i öronen. Dessutom insåg jag även att fåglar kan vara enormt enerverande när de sätter den sidan till (Nina skriker konstant). Min inställning till fåglar blev ”en bra fågel finns i en kycklingsallad”.
Åren gick och plötsligt märkte jag att fåglar kunde vara rätt söta och charmiga också, dock inte Nina. Sommaren 2003 chockade jag mina nära och kära genom att bli sambo. Världens sötaste lilla fågel flyttade hem till mig. Oliver gjorde entré i min värld. (Han var min systers första unge att handmata då föräldrarna inte gjorde det.)Oliver är en kärleksfågel som verkligen är kärleksfull. Varje morgon säger han ”hejdå” när jag går till jobbet, varje eftermiddag jag kommer hem säger han ”god dag god dag” och ibland om jag varit riktigt snäll så säger han ”älskar dig”.
Oliver är extra förtjust i musik, gärna på hög volym för då dansar han och sjunger med. Det blir ett väldigt liv i lägenheten eftersom jag också dansar och sjunger med.
Olivers bästa kompis är zebran Sören. Sören är en mjukiszebra som jag har hängt i burens tak och Oliver älskar honom.
Vad Oliver däremot inte älskar är när han fått frukt och grönt att äta. När Oliver får det tror han att han är med i OS-grenen ”kast med liten grönsak”, dessvärre är han ganska duktig… Det vill säga hela mitt vardagsrum täcks av fruktbitar.
Olivers favoritsyssla är att titta på tv. Så fort jag låter honom flyga fritt i lägenheten så sätter han sig på tv för att sedan avnjuta programmet upp och ner. Skulle jag stänga av tv:n så blir han sur och protesterar genom att sätta sig på min takfläkt (givetvis är den inte igång när han är ute) där jag inte kan få tag på honom.
Som ni säkert förstår trivs jag och Oliver väldigt bra tillsammans. Många skratt blir det i alla fall. Tänk vilken stor skillnad en liten fågel kan göra här i livet. Kommer inte ens ihåg hur det var att inte ha Oliver!
Min inställning till fåglar är numera: En bra fågel är… min OLIVER! ≠
Admins kommentar: Oliver var ingen pojke – Oliver la ägg efter att artikeln skrevs. Oliver blev bara några år och det var kanske därför som föräldrarna inte matade honom/henne från början. En förtvivlad Emma hade ingen vän längre och eftersom ingen fågel kunde ersätta Oliver så hemmet är idag fågeltomt.
|
