Parasiter, ett ord som för tankarna till alla möjliga små obehagliga kryp för de flesta människor. Inom fågelvärlden blir parasiter ofta beskyllda för att orsaka sjukdom, men förutom hos vissa arter eller grupper av fåglar, där de orsakar stora problem, är de ovanliga. Själva ordet parasit kommer ifrån grekiskan och betyder en organism som lever inuti eller på en annan levande varelse och får sin huvudsakliga föda från den. Det finns en mängd olika typer av parasiter men det är vanligt att man delar upp dem i två grupper; endo och ektoparasiter. Endoparasiter förekommer inuti och ektoparasiter utanpå kroppen. I naturen är de flesta parasiter inte livshotande utan lever ofta i symbios med sina värddjur (värddjur = det djur som parasiten lever en del eller hela sin livstid hos). Detta är inte bara bra för värddjuret utan även nödvändigt för parasitens överlevnad. För att parasiten ska kunna fortleva och få föda krävs det helt enkelt att värddjuret lever. En helt annan situation uppstår däremot när vi håller fåglar i fångenskap. Ofta kan antalet parasiter (om de förekommer) bli mycket högt eftersom fåglarna lever på en liten yta och inte har möjlighet att undkomma smittan.

Ektoparasiter

Parasiter såsom löss, loppor, fästingar och kvalster räknas till ektoparasiter. De lever utanpå fågeln och livnär sig antingen på blod eller hudrester och fjädrar. En del av dem lever hela sin livscykel på värddjuret medan andra spenderar endast den tid de äter på värddjuret. Dessa parasiter beskylls ofta för att orsaka problem med fjäderplockning eller vara en bidragande orsak till en allmänt dålig fjäderdräkt. Hos de flesta av våra burfåglar är de dock ovanliga. Symtom på ektoparasiter är ofta rastlöshet, klåda och även blodbrist. Beroende på vilken typ av ektoparasit man har att göra med så varierar behandlingen och resultatet av den.

Kvalster

De vanligaste ektoparasiterna hos burfåglar är kvalster. De delas vanligen upp i två grupper, grävande och icke grävande. Inom den grävande gruppen är näbb och fotkvalster (Knemidocoptes arter) den viktigaste att känna till. Kvalstret gräver gångar i huden på de områden där minst fjädrar finns såsom benen, fötterna, runt näbben och huvudet och på insidan av vingarna. En underart gräver sig även in i fjädrarnas skaft och orsakar klåda och smärta vilket leder till att fågeln drar ut sina fjädrar. Den mest effektiva behandlingen är med ivomec (ett antiparasitärt medel) som i utspädd lösning läggs på huden. Inom gruppen icke grävande kvalster finns det röda hönskvalstret (Dermanyssus gallinae). Hönskvalster spenderar endast en del av sin tid på värddjuret, helst nattetid då den suger blod. Under dagen vilar den i små mörka skrymslen där också äggen läggs. Det tar ca en vecka för äggen att kläckas och det vuxna kvalstret kan leva utan föda i några månader. Eftersom kvalstren endast vistas på fågeln under en kort tid är de svåra att bekämpa. Behandling av fågeln kan ske med ivomec men det hjälper föga när kvalstren finns i omgivningen. Tidigare fanns olika former av bekämpningsmedel att använda i omgivningen men dessa har efter hand förbjudits. I nuläget kan enda alternativet vara att erbjuda kvalstren lämpliga miljöer i form av ex kartongdelar som rullats ihop. Eftersom kvalstren gärna lägger sina ägg i dessa får man regelbundet plocka bort och bränna dem. På så sätt minskar man omgivningssmittan. Det finns även fjäderkvalster av olika arter men de flesta av dessa anses ovanliga och inte göra så stor skada.

Det röda hönskvalstret

Löss

Det finns båda blodsugande och fjäderätande löss. Hos fåglar är dock blodsugande löss ovanligt. Löss lever hela sitt liv på värddjuret och lägger sina ägg på fågelns fjädrar. Äggen  kläcks efter 7-10 dgr. De flesta fåglar kan själv hålla en infektion med löss under kontroll genom att de naturligt putsar sin fjäderdräkt. De fåglar som får problem med löss är ofta nedsatta av andra orsaker eller lever i en dålig miljö med för hög beläggning (= för mycket fåglar på för liten yta). För att få bort löss kan man försöka behandla med ivomec men det är inte alltid effektivt. Har man bara en enstaka fågel kan den badas i ett antiparasitärt schampo med en veckas intervall.

Löss

Loppor

Loppor är mycket ovanligt hos våra burfåglar men förekommer mer hos hönsfåglar. Det är endast de vuxna lopporna som suger blod och det är endast under den tiden man kan hitta dem på fågeln. Loppor orsakar inte bara irritation och problem pga att de suger blod, de kan också överföra sjukdomar mellan olika djur. Loppans livscykel är mycket beroende av omgivningstemperaturen och tiden från äggets kläckning till fullvuxen loppa varierar från 3 veckor och ända upp till 2 år. För att bekämpa loppor måste man framför allt inrikta sig på att utrota dem i omgivningen eftersom en behandling av fågeln inte alls har så stor effekt. Det finns olika loppsprayer som kan användas i omgivningen.

Loppa

Fästingar

Fästingen suger blod från sitt värddjur och är även en viktig bärare av andra sjukdomar. Fästingar är ovanligt hos våra fåglar men det finns rapporter om blodbrist efter fästingbett som även lett till döden.

Ivomec

Till sist lite kort om Ivomec, ett antiparasitärt medel, som används mycket inom veterinärmedicinen. Ivomec innehåller en substans som heter avermektin. Den har sin verkan genom slå ut nervsystemet på fästingen som förlamas och dör. Säkerhetsmarginalen dvs den dos man kan ge för mycket utöver den rekommenderade är inte så stor och detta har ffa betydelse för små fåglar. Eftersom medicinen i sig är anpassad till grisar med en vikt på upp till 100 kg så är den svår att anpassa för en liten fink på 20g. Det är viktigt att späda medicinen med ett medel som löser den helt och hållet så att det inte bildas några klumpar med mycket stark koncentration. Den vanligaste doseringen är 200 mikrogram/kg kroppsvikt.

Näbbskabb hos undulat

Badning av fågel

I del två finns en beskrivning av de vanligaste endoparasiterna dvs alla små trevliga maskar.