Allmänt

Polyomavirus är ett relativt vanligt förekommande virus, även här i Sverige. Det anses bl a orsaka såkallad fransk fällning hos undulater. Viruset tillhör familjen papovavirus dit också papillomvirus räknas. Papillomvirus orsakar bland annat godartade hudtumörer som ofta är vårtliknande i utseendet.

Infektioner orsakade av polyomavirus anses generellt orsaka subkliniska infektioner (dvs. de resulterar inte i synlig sjukdom) hos de flesta djur. Dock inte så hos fåglar där de ofta leder till en akut allmän sjukdom hos unga individer.

Polyomavirus hos undulater

Hos undulater yttrar sig sjukdomen på flera sätt. I utländsk litteratur har man skilt på den och talar om ”Budgerigar Fledgling Disease” (BFD) och ”French Moult” (fransk fällning). BFD är en mer akut sjukdom med högre dödlighet och fransk fällning har ett mer smygande förlopp med framförallt störd fjädertillväxt. Sjukdomssymtomen kommer här att beskrivas tillsammans.

Symtom

En del ungar kan utvecklas normalt i 10-15 dagar och sedan plötsligt dö utan föregående tecken på sjukdom. Andra blir istället sjuka med symtom såsom blödningar under huden, uppsvälld buk och dålig eller onormal fjädertillväxt. Det har också rapporterats om neurologiska störningar i form av darrningar och okoordinerade rörelser av huvudet och nacken. Om ungarna insjuknar efter 15 dgrs ålder är chansen att de överlever mycket större och de utvecklar istället varierande grad av störd fjädertillväxt. Störd fjädertillväxt hos undulater i denna ålder kan också bero på andra virussjukdomar vilket är bra att känna till.

Polyomavirus hos andra papegojor

Den vanligaste manifestationen av sjukdomen hos andra papegojor är subklinisk och man tror att det kan bero på ett bättre immunförsvar som förhindrar att sjukdomen bryter ut lika akut. Detta till trots är det dock inte ovanligt med polyomavirus som orsakar dödlighet och sjukdom hos unga fåglar.

Symtom

Hastiga dödsfall utan föregående symtom och plötslig sjukdom som leder till döden inom 1-2 dygn är vanligt hos unga individer. De symtom man hinner se är slöhet, nedsatt tömning av krävan, dålig matningsreflex och kräkningar, blödningar under huden och i de flesta inre organ. De fåglar som överlever den akuta fasen eller inte drabbas av den kan få symtom såsom viktsförlust, dålig tillväxt, inappetens, ökad urinproduktion och även missfärgad urinsyra (grön eller gul), intermittent diarré, dålig fjädertillväxt och även tillväxt rent allmänt samt återkommande infektioner med bakterier eller svamp. Hos vuxna fåglar kan man se akut död men även neurologiska symtom i form förlamningar, balansstörningar och muskeldarrningar. Neurologiska symtom har varit vanligt hos framförallt kakaduor av olika arter. En fågelart som anses vara mer mottaglig för sjukdomen än andra är ädelpapegojor.

Polyomavirus hos finkfåglar

Både vuxna och unga individer kan drabbas av sjukdomen och akut död är ett av kännetecknen. Hos unga individer ses också näbbstörningar.

Smittspridning

Viruset sprids både genom avföring, urinsyra, fjädrar och fjäderdamm samt via luften. Hos vuxna fåglar har man också sett att viruset utsöndras i krävmjölken vilket leder till en direkt infektion av ungarna. Hos undulater har man också påvisat smitta direkt till ägg och foster.

Diagnostik

Denna är inte helt lätt. Dels kan man försöka att påvisa en aktiv infektion genom att ta ett svabbprov från kloaken eller ett blodprov och skicka iväg för att försöka hitta DNA partiklar från viruset. Om provet blir negativt kan man dock inte säga att fågeln inte har sjukdomen eftersom det kan vara så att inga eller alldeles för få viruspartiklar fanns vid just det provtagningstillfället. Blodprover kan också analyseras med avseende på förekomsten av antikroppar mot viruset. Detta visar att fågeln nyligen eller för en tid sedan har genomgått en infektion med polyomavirus. Vid en obduktion av en fågel som dött i sjukdomen kan man ofta se typiska förändringar i de olika organen och en slutlig konfirmering kan fås genom påvisande av viruspartiklar i framförallt mjälte, lever eller njure.

Behandling

Ingen behandling är effektiv mot virusorsakade sjukdomar. Endast vissa virushämmande mediciner finns att tillgå och effekten av dem i ett pågående utbrott är varierande men kan troligen minska virusets spridning. Om man ändå vill försöka att behandla, vilket endast bör ske i samarbete med en kunnig fågelveterinär, är det understödjande behandling i form av vätska och näring samt ev antibitoika för att förhindra att bakteriella infektioner slår till och självklart isolering av sjuka individer. Den bästa ”behandlingen” är som vanligt förebyggande och förhindrande av smitta. En besättning som drabbats av polyomavirusinfektion kan bli i princip smittfri om man låter fåglarna vila under 2 häckningssäsonger. Det anses att viruset inte får möjlighet att föröka sig om inte fåglarna häckar och därmed inga nya, unga individer som är mottagliga för sjukdomen föds. Att helt utesluta att viruset kan finnas kvar är dock mycket svårt men oftast uppträder inga nya fall när häckningen väl startas upp igen.

Förebyggande och förhindrande av smitta

För att lättare få grepp om detta har de olika råden numrerats;

1. Undvik att hålla undulater och andra papegojor (eller finkfåglar) i samma uppfödning.

2. Rengöring och noggrann hygien måste upprätthållas där fågelungarna hålls.

3. Blanda inte föräldrakläckta och inkubatorkläckta fågelungar i samma avdelning.

4. Använd nya handmatningssprutor och instrument till varje unge. Desinficera alltid dessa efter användning och undvik att doppa ned använda sprutor i maten igen.

5. Alla nya fåglar som inköps ska sitta i karantän i minst 6 veckor och provtas för olika smittor. Fåglar som skeppas in från andra länder kan även transporteras i sk biosäkra burar för att undvika att de smittas under färden.

6. Tillåt inte obehöriga personer att komma in till fågelungeavdelningen.

7. Isolera alla fåglar med misstänkt sjukdom.

8. Ingen försäljning av icke avvanda fågelungar eftersom stressen i samband med flytten ofta kan leda till att sjukdomen bryter ut.

9. Desinfektion av burar, material och fågelungeavdelning rekommenderas vid ett utbrott. Endast vissa desinfektionsmedel har effekt på polyomavirus och den bästa effekten fås om man först rengör manuellt med vanligt rengöringsmedel och borste och därefter desinficerar med tex 70% ethanol, diklorinlösning eller natriumhypoklorit. Kontakta en veterinär för närmare information rörande desinfektionsmedel.

10. Testa fågelungeavdelningen efter desinfektion för förekomst av polyomavirus

10. Vaccination – det finns vaccin mot polyomavirus utomlands. Vaccinet är inte 100% och bör endast användas efter noggrann övervägning och diskussion med en fågelveterinär.