Näbben hos fåglar är uppbyggd av ben som omges av ett tunt lager specialiserad ”hud” där den huvudsakliga blodförsörjningen till näbben sker. Utanpå ”huden” finns ett förhornat tillväxtlager som är den delen vi ser. Detta lager växer konstant och det är genom användandet av näbben som detta slipas ned. Olika faktorer kan störa tillväxten och resulterar då i en felaktigt utformad näbb.

Hos den unga växande fågeln är näbben fortfarande en mjuk struktur och ovarsam hantering vid ex handmatning kan störa de känsliga tillväxtzonerna och kan vara en av orsakerna till sk saxnäbb. För hårt tryck med fingrar, sprutor eller sonder vid övergången från endera sidans övernäbb till ”mungipan” kan ge upphov till ojämn tillväxt och en förskjutning av näbben i sidled. Nuförtiden vet man också att dåligt näringsstatus hos föräldrarna bidrar till en högre andel ungar som kommer i riskzonen att utveckla saxnäbb pga ett ”mjukare” mer formbart skelett. Kalk och vitamin A och D brist och felaktig inkubering kan också bidra till uppkomsten av problemet. Saxnäbb kan på ett tidigt stadium åtgärdas relativt enkelt med att man med hjälp av olika draganordningar drar övernäbben i rätt riktning. Även olika typer av proteser kan klistras/ härdas fast på undernäbben och på så sätt tvinga övernäbben åt rätt håll.

Saxnäbb

En annan inte helt ovanlig tillväxtstörning är sk ”underbett”. Orsaken till detta är inte klarlagd men man tror att en viss ärftlighet spelar in. Problemet är speciellt vanligt hos kakaduor. Om det upptäcks i tid går det relativt lätt att avhjälpa. Man kan använda sig av fysioterapi genom att ett flertal gånger dagligen ”dra” övernäbben framåt och mot en normal position. Om detta inte fungerar kan man via olika hjälpmedel tvinga övernäbben i rätt läge. En enkelt tillklippt plastbit som klistras med superlim på övernäbben enligt bilden avhjälper ofta problemet på 1 eller 2 dagar.

Korrigering av näbben med hjälp av en plastbit

Närbild av plastbiten

Olika typer av infektioner kan också drabba näbben. En av de vanligaste är näbbskabb som orsakas av en parasit som heter Knemidocoptes. Parasiten gräver gångar i huden och kan i grava och långvariga infektioner förstöra tillväxtzonerna i näbben och leda till en permanent defekt i näbben. De vanligaste symtomen är krustor och fjällig hud runt näbben men även runt ögon och på ben och fötter. Näbben påverkas så småningom genom att bli skör och växa onormalt. Parasiten kan lätt påvisas i mikroskop. Den effektivaste behandlingen är att lokalbehandla med antiparasitära medel. Eftersom parasiten lägger ägg som kläcks med jämna mellanrum måste behandlingen upprepas.

 Näbbskabb på undulat

Knemidocoptes som lägger ägg 

Infektioner orsakade av circovirus, poxvirus eller polyomavirus kan även drabba näbben. Circovirus är det virus som orsakar Psittacine Beak and Feather Disease (PBFD) hos papegojor. Cellerna i näbbens yttre tillväxtlager dör och det leder ofta till sprickbildning och även i mycket allvarliga fall till att näbbens yttre del lossnar från sitt fäste mot näbbenet. En onormal längdtillväxt på övernäbben är också ett vanligt symtom. Poxvirus är ett annat virus som drabbar fåglar, det drabbar de fjäderlösa delarna av huden och är vanligt runt ögon och i övergången mellan näbb och hud. Fågeln får vårtliknande utslag som utvecklas till små blåsor. Dessa blåsor spricker snabbt och efterlämnar en sårskorpa. Förändringar är ofta mycket smärtsamma och om näbben är involverad kan den bli missformad. Fågeln kan få det besvärligt att äta. Det är viktigt att inte försöka tvätta bort eller rengöra områden som drabbats eftersom det leder till svåra ärrbildningar. Polyomavirus ger vanligen inte näbbförändringar men hos Gouldsamadiner har man sett att de ungfåglar som överlever en akut infektion kan utveckla en onormal längdtillväxt i undernäbben.

Bakterier och olika typer av svampinfektioner kan också ge skador i näbben men de är vanligen sekundära till olika former av skador på näbben. Skadan skapar en svag punkt genom vilken vanliga omgivningssmittor lätt får tillträde.

Trauma mot näbben är annars det som är den vanligaste åkomman. Skadan uppkommer antingen av bett från andra fåglar eller genom att fågeln skadat sig på bur/voljärinredning eller leksaker. Även en dålig näbbslipning/klippning eller ovarsam hantering med olika instrument kan ge upphov till skador. Vid en näbbskada är det viktigt att snabbt försöka stoppa eventuell blödning eftersom näbben inte har någon direkt underhud utan fäster direkt mot benet kan blödningar vara ett problem. I andra hand gäller det sedan att ge smärtlindring, eventuell vätske och chockbehandling samt motverka infektioner. Det är viktigt att snabbt bestämma sig för huruvida skadorna kan läka av och näbben fungera normalt i framtiden. Hos papegojor brukar framtidsutsikterna vara bra om skadan endast involverar den yttersta tredjedelen av näbben men för många andra fågelarter har näbben slutat att växa i vuxen ålder och en avläkning är mycket svårare att åstadkomma.

Benbrott i näbbens yttre del

Näbb efter lagning med härdande lim

Olika tumörsjukdomar kan även drabba näbben. Det vanliga förhornade tillväxtlagrets och även i vissa fall näbbenets celler ersätts av tumörceller och förlorar sitt normala utseende och funktion. Resultatet blir en missformad och skör näbb som gör det svårt för fågeln att äta och putsa sig och gärna banar väg för infektioner som ytterligare försvårar situationen.

Tumöromvandlad näbb med bakteriell infektion