|
”ARAsjukan” eller Proventricular Dilatation Disease (PDD) Lite historik Sjukdomen benämndes från början Macaw Wasting Disease eftersom den började att uppträda hos viltfångade arapapegojor i USA på 70-talet. Symtomen var att fåglarna började magra av och inte kunde tillgodogöra sig maten som de åt. Trots behandling tynade fåglarna långsamt bort och dog. Vid obduktion kunde man se en kraftigt förstorad körtelmage. Från början trodde man att sjukdomen var begränsad till de sydamerikanska papegojarterna men det visade sig snart att även papegojfåglar från andra världsdelar kunde drabbas. Idag finns sjukdomen över hela världen och i Sverige börjar den att bli allt mer spridd. Sjukdomsorsak och diagnos Sjukdomsorsaken är fortfarande inte helt fastställd. De flesta är överens om att det är ett virus men i dagsläget finns inga klara bevis för vilket virus som orsakar sjukdomen. Viruset angriper nervvävnad och beroende på vilket organ som drabbas får fågeln olika symtom. Eftersom man inte vet orsaken är det förstås väldigt svårt att påvisa sjukdomen i ett tidigt skede och att avgöra om en fågel är smittad eller inte på ett enkelt sätt. De enda säkra metoderna som finns tillgängliga är att påvisa de typiska vävnadsförändringarna som förekommer i ffa krävan, körtelmagen, hjärnan och binjurarna. På en levande fågel är det vanligaste att man tar en bit vävnad från krävan eller körtelmagen. Det är relativt enkelt att ta en vävnadsbit från krävan men är mer riskfyllt att gå ned i körtelmagen och ta prov därifrån. Om sjukdomen påvisas på detta sätt är allt väl men om inga typiska förändringar kan ses kan man ändå inte utesluta diagnosen eftersom den provtagna delen av ex krävan kanske inte var drabbad. Röntgen kan också vara ett hjälpmedel för att påvisa sjukdomen. Där kan man ofta se en onormalt stor körtelmage som tömmer sig långsammare än vanligt. Symtom Symtomen kan variera och är som sagt beroende på vilken vävnad viruset har angripit. Den klassiska bilden har varit en fågel som från början har varit helt frisk men efter hand börjat magra av och haft svårt att behålla maten. Den kan börja kräkas, få diarré och om den äter en frö diet märker man att fröna börjar komma ut osmälta i avföringen. Fågeln blir nedsatt och drabbas lätt av infektioner och den dör ofta i en kombination av detta samt utmärgling. Eftersom viruset drabbar nervsystemet är det inte ovanligt med vinglighet och inkoordination när hjärnan är involverad. Det är dock inte helt säkert att fågeln visar upp någon av ovanstående symtom eller att man lätt upptäcker att den är sjuk. Om man har fåglar i voljärer kan det sättet man upptäcker sjukdomen på vara en död fågel på burbotten. På morgonen kanske fågeln har varit som vanligt men när man kommer hem ligger den död. Vid obduktion kan man då ofta se en kombination av en infektion någonstans i kroppen samt en förstorad körtelmage som visar sig ha typiska förändringar för arasjukan när den undersöks i mikroskop. Spridning Sjukdomen anses vara mycket smittsam och sprids från fågel till fågel men man tror att det också kan smitta via burinredningar som tex sittpinnar, matskålar och nät. Det går inte heller att utesluta att det även sprids via människor. Har man väl fått in sjukdomen i sin besättning är det strikt karantän som gäller. Helst ska den sjuka eller döda fågelns partner isoleras och prov tas samt även de fåglar som sitter i intilliggande burar. Har man väl konstaterat att en fågel är smittad måste man noggrant överväga hur man ska göra. Det är inte lämpligt att köpa in fler fåglar om man inte helt kan särskilja de nyinköpta från de gamla fåglarna. Dessutom är det förstås inte lämpligt att sälja några fåglar innan man lyckats sanera sin besättning. En sanering innebär att försöka spåra alla fåglar som är troligt smittade och om de är konstaterat smittade bör de avlivas. Alla voljärer och voljär inredningar bör också saneras med lämpligt medel. Sedan är det bara att se tiden an. Om inga fåglar köps in och man inte påvisar några nya fall inom minst 1-2 år kan man troligen säga att man är fri från smittan. I dagsläget är det dock ingen som exakt vet hur lång tid det tar från smitta till sjukdom eller om det kan finnas fåglar som bär på smittan utan att insjukna själva. Behandling Det finns ingen medicin som botar sjukdomen men vissa preparat har visat sig ha den effekten att sjukdomsförloppet fortskrider långsammare. Behandling kan vara lämpligt om det är en fågel som drabbas i ett hem där inga andra fåglar lever. Det är dock inte att rekommendera när man har flera fåglar med tanke på smittrisken. För att försöka skydda din eller dina fåglar mot arasjukan är karantän av alla nyinköpta fåglar av yttersta vikt. Cecilia Trägårdh leg vet
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
|
