En djurtokig människa från en dito familj skaffade sin första egna undulat som 17-åring. Stackaren var av dålig börd och dog bara några månader gammal.

Fågelintresset höll i sig och när jag flyttade till en lägenhet där jag inte fick ha min schäfer fick jag en liten söt kanariefågel av min farfars bror som tagit många förstapriser vid SM. Lille Chicco skulle avlivas för hans ena ben stod ut efter tumult i holken. Chicco klarade sig bra och åt gärna upp mina växter under sina flygturer. När Chicco dog skaffade jag Nicco, en lutino nymf, som levde ända fram till orkanen Gudrun. Nicco fick en gossen som sambo och båda ställde till både glädje och elände för mig.

Så träffade jag en karl som även han hade fågel! En Meyerspapegoja vid namn Putte. Putte älskade mig så länge jag bara kom på besök, när jag flyttade in var det inte lika kul. Då hade jag ingen kunskap om beteende och träning och hatet han visade mig var oerhört svårt. Putte dog av krävaförgiftning och vi hade nu "bara" undulater och nymfar kvar. Så skulle jag till min hemstad och hälsa på och mannen följde med. I djuraffären satt det en extremt plockad liten gultofskakadua, Nina. Hon satt kvar två månader senare när vi var där igen och den tredje gången jag var där (den gången själv) sa maken att jag skulle ta henne med mig hem. Så in i bilen åkte en liten bur med en svårt plockad kakadua. Rådet var att låta henne vara i buren ett par dagar men efter tre timmar orkade vi inte stå emot hennes tiggande om kel och gos. Nina älskade min man och accepterade mig. Därefter adopterade vi en grå jako och en amason vars matte blivit mycket allergisk mot dem. Det var bara början...

2002 blev jag invald i Riksförbundet Svensk Fågelhobbys styrelse som suppleant. Jag fick uppdraget att vara webbmaster och satte genast igång med att få ut hemsidan och få nya besökare. Från 50 besök i månaden till 1500 i månaden var en bra början. 2003 gick jag motvilligt med på att bli redaktör för förbundets tidning Fågelhobby. Ett oerhört roligt men ack så slitsamt jobb! 2007 avgick jag som redaktör och webbmaster eftersom det tog allt för mycket tid i anspråk och det var ju inte ett betalt arbete. Under åren som redaktör och webbmaster infann sig drömmen om en portal för alla med intresse för tropiska fåglar. De flesta portaler och forum är inriktade på enbart papegojor eller undulater, nymfar etc. Jag önskade en samlingsplats för alla.

Vintern 2007-2008 slog jag till - Pippiportalen föddes efter påtryckning från mina kurskamrater och kursledare (Kurs i beteendekunskap). Sensommaren 2008 flyttade hela portalen till nytt hotell och fick lite nytt utseende. Portalen ska innehålla artiklar av mig men även av medlemmarna, faktablad (som vi enligt lag är skyldiga att lämna när vi säljer fågel) och annat matnyttigt.

Idag har vi ca 60 fåglar från sebrafinkar till aror. Det är inte lätt men det går. Mat ska köpas, beredas, skålar ska diskas, burar städas och så detta eviga letande efter bra sitt pinnar och leksaker! Men skulle jag tvingas välja ut några av alla våra fåglar så är över hälften mig så kära att jag inte kan lämna bort dem. Alla har sin egen personlighet.

Mina intressen ligger främst hos amasoner och aror och hos kakaduor för min make. Beteendekunskap och veterinärmedicin ligger mig mycket varmt om hjärtat och jag suger i mig det jag kan få tag på. Min kära veterinär får ibland frågor som är udda men hon gör så gott hon kan för att svara mig.
Jag handmatar våra papegojungar men endast pga att föräldrarna brister. Jag skulle aldrig ta in ungar och handmata bara för att de blir lättare att sälja. Handmatning är inget roligt jobb, slitsamt och sömnbristen blir påtaglig.

Jag önskar att Pippiportalen ska växa och utvecklas till ett ställe där man kan känna sig hemma och finna information, våga ställa sina frågor i forumet, svara på frågor man behärskar - allt för att ge våra fåglar det bästa möjliga.

Varmt välkomna!

/Anna Norén - alias Nillan